För övrigt tänker jag som Stevie och Sir Paul: vi är ju likadana.
För övrigt tänker jag som Stevie och Sir Paul: vi är ju likadana.
↧
God Jul!
För övrigt tänker jag som Stevie och Sir Paul: vi är ju likadana.
↧
postjulpost
Halvvantarna/muddarna är ett par Mixed Wave Mitts.
Det vita garnet är kamgarn av Värmlandsfår från det jag kammade när jag var på spinnträffen hos Limmo-design sommaren 2013. Det blå är av det pinnspunna kardfloret som jag köpte i/på väg till Uppsala vintern 2013. Och det grå är spunnet på den turkiska sländan och är av gotlandsull (julklapp 2011) Det var detta jag skrev kryptiskt om här.
För egen del var den mest garnrelaterade julklappen denna. Jag har inte hunnit detaljstudera den ordentligt, men det finns att ta av där, det är helt klart ...
Å så vann jag en tröja hos Lotten. Alldeles ostickad (nåja, trikå är det ju) men alldeles fantastisk och åtråvärd ändå.
↧
↧
Årsredovisning 2014
1. Roligaste stickprojekt.
Att det fanns en baby att sticka mössa till.
2. Tråkigaste stickprojekt.
Svarta raggsockor.
3. Största garnhändelse.
Det måste ju vara när jag färgade egenkardat och egenspunnet garn med egenodlad vejde. Garnet, tre härvor, fick ligga i lite olika länge så att de fick tre olika nyanser.
4. Årets bästa läsupplevelse.
Jag läser inte så mycket böcker, men jag började ju läsa "the intentional spinner" och det var intressant. Men om man talar om "passivt intagen stickkultur" så skulle ju dansk tv:s "Den store Strikkedyst" kunna gå in under den här kategorin och det var ju skoj. Och så ser jag ju alltid fram emot Karin och Elins nya avsnitt på stickpodden.
5. Årets tema med variationer.
Två mössor till mig och en till en baby? Två par presentvantar och ett par småbarnsvantar? Två färdiga sommartoppar och en påbörjad? Sockor i olika storlekar? (Även om de mestadels var av samma modell.) Men även kategorin färga garn kan komma in här. Jag har färgat med vejde, med svarta bönor och med KoolAid i år. Dessutom försökt återanvända läckande färg (från lila lintopp till ull och bomullsgarn).
6. Det klurigaste.
Det här med ärmar och ärmhål och hur de blir bäst både till utseende och funktion.
Hur man får färg att fastna på fibrer i den omfattningen man vill ...
7. Årets "Äntligen!"
Här kommer helt klart mitt nya yrkesliv på första plats. Till och med allt garnrelaterat bleknar.
8. Årets "Det SKA gå!"
När jag stod där med allt det mörklila vattnet och tyckte att det borde färga av sig på nåt nyttigare än avloppet.
9. Årets snopnaste.
Att tredje swaggern redan blivit sliten. Och att när jag äntligen gjorde om ärmmuddarna så verkar det som att jag stickade ena mudden med för tunn sticka.
Men det kan också vara den stora variationen i färg i de olika härvorna som jag stickar kittiwakekoftan i.
10. Årets träff
Ja eftersom den enda garnrelaterade träff jag varit på var den i Gåltjärn förra vintern så får det bli den.
Fast å andra sidan ... ibland kommer dottern hit och stickar på sin tröja. Hon fick garn och support som födelsedagspresent. Det är mysigt och kan gå in som årets träffserie.
11. 2015 års planerade stickprojekt
Det är Fiberprojektet som är det stora projektet. Det som ska gå från otvättad ryaull till något fantastiskt vävt. (Fast det är ju inte stickat.)
Behovet av presentvantar bedöms som obefintligt.
Göra slut på stashen är ju lite väl överoptimistiskt som mål. Men vi kan väl säga så här: bara använda stashat garn och stashade fiber är målet för iår.
Det har inte blivit så mycket spunnet i år som jag velat. Kanske för att jag suttit för mycket fast i den här maskinen. Så färre datortimmar och fler garntimmar skulle kunna vara en målsättning för 2015.
12. Angående planerade projekt inför 2014: revision
De lila och laxrosa sommartopparna är klara.
Presenten är klar. Babypresentmössan är klar.
De röda lockarna är provspunna och provstickade. Men funna för få för att räcka till för ett koftprojekt. Jag har funderat på att köpa komplettering, men har inte hunnit till skott.
Den gröna silkesflätan är ännu orörd.
Den fantiserade fibern är köpt och mestadels tvättad och bitvis kammad. (= Fiberprojektet)
(Materielförstärkningen för ändamålet, kammar och turkisk slända, är också gjord.)
Kvar från 2013 års planering är:
Fortfarande ingen gul sjal ...
13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2014?
Njae. Det här är nog ett mellanår.
(uppd) Men jag har ju spunnit lite spännande istället. Först mellogarnet som blev ett par vantar:tvåtrådigt 1s+1z och sen det tretrådiga garnet av raggirester 2z+1s där s-kardelen är omsnodd från att ha varit z.
14. Årets tacksammaste
Babymössemamman?
Eller mottagaren av årets första par presentvantar som tänkte lägga dem på en hylla för beundran istället för att använda dem?
Att det fanns en baby att sticka mössa till.
2. Tråkigaste stickprojekt.
Svarta raggsockor.
3. Största garnhändelse.
Det måste ju vara när jag färgade egenkardat och egenspunnet garn med egenodlad vejde. Garnet, tre härvor, fick ligga i lite olika länge så att de fick tre olika nyanser.
4. Årets bästa läsupplevelse.
Jag läser inte så mycket böcker, men jag började ju läsa "the intentional spinner" och det var intressant. Men om man talar om "passivt intagen stickkultur" så skulle ju dansk tv:s "Den store Strikkedyst" kunna gå in under den här kategorin och det var ju skoj. Och så ser jag ju alltid fram emot Karin och Elins nya avsnitt på stickpodden.
5. Årets tema med variationer.
Två mössor till mig och en till en baby? Två par presentvantar och ett par småbarnsvantar? Två färdiga sommartoppar och en påbörjad? Sockor i olika storlekar? (Även om de mestadels var av samma modell.) Men även kategorin färga garn kan komma in här. Jag har färgat med vejde, med svarta bönor och med KoolAid i år. Dessutom försökt återanvända läckande färg (från lila lintopp till ull och bomullsgarn).
6. Det klurigaste.
Det här med ärmar och ärmhål och hur de blir bäst både till utseende och funktion.
Hur man får färg att fastna på fibrer i den omfattningen man vill ...
7. Årets "Äntligen!"
Här kommer helt klart mitt nya yrkesliv på första plats. Till och med allt garnrelaterat bleknar.
8. Årets "Det SKA gå!"
När jag stod där med allt det mörklila vattnet och tyckte att det borde färga av sig på nåt nyttigare än avloppet.
9. Årets snopnaste.
Att tredje swaggern redan blivit sliten. Och att när jag äntligen gjorde om ärmmuddarna så verkar det som att jag stickade ena mudden med för tunn sticka.
Men det kan också vara den stora variationen i färg i de olika härvorna som jag stickar kittiwakekoftan i.
10. Årets träff
Ja eftersom den enda garnrelaterade träff jag varit på var den i Gåltjärn förra vintern så får det bli den.
Fast å andra sidan ... ibland kommer dottern hit och stickar på sin tröja. Hon fick garn och support som födelsedagspresent. Det är mysigt och kan gå in som årets träffserie.
11. 2015 års planerade stickprojekt
Det är Fiberprojektet som är det stora projektet. Det som ska gå från otvättad ryaull till något fantastiskt vävt. (Fast det är ju inte stickat.)
Behovet av presentvantar bedöms som obefintligt.
Göra slut på stashen är ju lite väl överoptimistiskt som mål. Men vi kan väl säga så här: bara använda stashat garn och stashade fiber är målet för iår.
Det har inte blivit så mycket spunnet i år som jag velat. Kanske för att jag suttit för mycket fast i den här maskinen. Så färre datortimmar och fler garntimmar skulle kunna vara en målsättning för 2015.
12. Angående planerade projekt inför 2014: revision
De lila och laxrosa sommartopparna är klara.
Presenten är klar. Babypresentmössan är klar.
De röda lockarna är provspunna och provstickade. Men funna för få för att räcka till för ett koftprojekt. Jag har funderat på att köpa komplettering, men har inte hunnit till skott.
Den gröna silkesflätan är ännu orörd.
Den fantiserade fibern är köpt och mestadels tvättad och bitvis kammad. (= Fiberprojektet)
(Materielförstärkningen för ändamålet, kammar och turkisk slända, är också gjord.)
Kvar från 2013 års planering är:
Fortfarande ingen gul sjal ...
13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2014?
Njae. Det här är nog ett mellanår.
(uppd) Men jag har ju spunnit lite spännande istället. Först mellogarnet som blev ett par vantar:tvåtrådigt 1s+1z och sen det tretrådiga garnet av raggirester 2z+1s där s-kardelen är omsnodd från att ha varit z.
14. Årets tacksammaste
Babymössemamman?
Eller mottagaren av årets första par presentvantar som tänkte lägga dem på en hylla för beundran istället för att använda dem?
↧
Sjalar ... en liten guide till trekantiga sjalar.
En sjal har ofta en trekantig form, men den kan stickas i olika riktningar. Jag tror att den enklaste varianten är den som här nedan illustreras med röda streck.
Gör man en sjal enligt denna metod och har en begränsad mängd garn men vill göra en maximalt stor sjal så behöver man veta när hälften av garnet gått åt. För när man har halva mängden garn kvar så måste man istället minska en maska på samma ställe som man tidigare ökade, och i samma "hastighet".Mönster i den här sjalen blir i lodräta rader. Här är avmaskningsvarvet bara någon enstaka maska längst till höger i bild.
Man börjar mitt bak i nacken med en liten lapp: lägg upp tre maskor och sticka rätstickning i åtta varv. Sedan tar man upp fyra maskor i den sida som är närmast sist stickade maska. (Se de röda pilarna i bilden till vänster.) Efter det tar man upp tre maskor från där man lade upp tre maskor. (Se de röda pilarna på den högra bilden.)
De tre sista maskorna är kantmaskorna som bildar högra halvan av sjalens baskant.
På varje rätt varv (o-avigt alltså) ökas en maska mellan kantmaskorna och de övriga maskorna.
Av de mittersta fyra (i det här fallet) benämner man de två mittersta som "mittmaskan".
(I andra beskrivningar stickar man sju varv på startlappen och tar upp tre maskor längs långsidan och då blir det naturligt nog bara en mittmaska. "Hantera" de två maskorna i den här beskrivningen som "en mittmaska".) Öka en maska på var sida om mittmaskan vid räta varv.
Vid varje rätt varv ökas alltså fyra maskor: en i var sida och två i mitten.
Varven i den här sjalen är alltså parallella med sidokanterna som alltså är avmaskningsvarvet.
När man avmaskar sjalar med långa avmaskningsvarv (som det senaste exemplet) så är det viktigt att det blir en elastisk kant. (Speciellt om det är en spetssjal som behöver spännas ut kraftigt i vått tillstånd för att mönstret ska framträda tydligt.)
Ett sätt är att sticka två maskor, dra den första över den andra. Gör en luftmaska (tänk virkning). Sticka nästa maska på vänsterstickan. Dra luftmaskan över den stickade. Gör en luftmaska.
Repetera den sista raden tills alla maskor är avmaskade.
Förutom den trekantiga sjalformen så finns ett otal andra. Man kan ha fyrkantiga sjalar: som en bred halsduk eller som en liten filt.
Man kan göra ytterligare "mittmaskor" på den sista trekantiga sjalen ungefär mitt på axeln. Då vinklas kantsidorna lite så att man omfamnas bättre av sjalen
Man kan göra en asymmetrisk trekantig sjal som ökar maskorna i ena kanten (jämför bilden med gröna varv inritade) hela tiden och sen avmaska vid motsvarande halva sjalen. Formen blir då den som brukar användas för att beskriva Pythagoras sats. Kanterna motsvaras av hypotenusan och ena kateten och avmaskningsvarvet är den andra kateten.
Ha en trevlig stickning!
(Fotona och den omvända sjalbilden har jag hämtat från Knitting Dailys nyhetsbrev 2 januari 215.)
↧
Går det så går det. Nu med tyg.
Tyvärr var jag inte smart nog att värma långsamt och försiktigt så att färgämnena höll sig till gula färgskalan. Ivrigt vred jag på full speed på plattan och kom sen tillbaka till väldigt brun färg.
Nåja. Det går nog bra med bruna märken också. Hoppas jag.
Jag tror inte det blir gardiner av dem igen, för såna ryms inte i mina fönster fullsmockade med krukväxter. Men kanske att man kan använda tyget till nåt skoj.
Eller matt-trasor ...
↧
↧
Sjukt lycklig
Jo, såna känslor kan fås av att se på ett vackert garn. Speciellt om man gjort det själv.
![]()
![]()
Fotografera inomhus med belysning är inte optimalt. Det är egentligen ett silverskimrande garn av gotlandsull. Härvan på dörrhandtaget är samma som den lösare delen i den undre bilden. Men sedan jag gjort den insåg jag att jag behövde mer och gjorde det som är uppvevat på härveln (det mer sträckta garnet på nedre bilden). Jag är inte helt säker på att den senare versionen blev lika fluffig som den första. Kanske behöver jag sticka vartannat varv med dem för att det inte ska se konstigt ut. Vi får se.
Garnet är tvåtrådigt och spunnet på Louëten med långdrag. Jag har för mig att jag både spunnit och tvinnat med spolens lilla trissa.
Garnet är tvåtrådigt och spunnet på Louëten med långdrag. Jag har för mig att jag både spunnit och tvinnat med spolens lilla trissa.
↧
Förutom ...
... det fluffiga garnet i förra inlägget så håller jag på att spinna tunnare tvåtrådigt garn av gotlandsull på kalixrocken. Båda garnerna spinns från kardrullar.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!
Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.
Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna"är också.
Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!
Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.
Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna"är också.
Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.
↧
Härommorgonen
... vaknade jag med en knasig idé som ville bli tänkt på.
En stickad shoppingväska. I snöre. Hur gör man? Nerifrån? Uppifrån? Säkra bärhandtag?
Jag bestämde mig för att börja med handtagen och sen sticka nedåt och sluta med bottnen.
Steksnöre är för tunt, snöret de hade på pappersavdelningen var läskigt plastigt. På en hylla nära skruvar och andra liknande tingestar låg nystan med 100 meter hampasnöre.
Jag provstickade med nr 3½ men det visade sig att det vred sig katastrofalt.
![]()
Så då provade jag med nr 3 och det blev nog nästan alldeles rakt. Så då kör jag på det.
![]()
Det som syns i bild är första handtaget, drygt halvklart. Det är 16 maskor rundstickning där nr 1 och 9 är lyfta vartannat varv. De maskorna bildar kanterna på handtaget.
Jag är förvånad över att det blir såpass lent. Nej, det är inte ull på långa vägar, men väldigt trevligt ändå.
Det kommer att ta tid det här. Ja. Men jag tror jag behöver några kör-på-stickningar som inte kräver tankemöda. Den här kommer att kräva det för att få handtagen lika långa och lite annat uppe vid kanten, men när det väl är dags för att rejsa mot botten då blir det en hel del otänkstickning och det behövs sånt också.
En stickad shoppingväska. I snöre. Hur gör man? Nerifrån? Uppifrån? Säkra bärhandtag?
Jag bestämde mig för att börja med handtagen och sen sticka nedåt och sluta med bottnen.
Steksnöre är för tunt, snöret de hade på pappersavdelningen var läskigt plastigt. På en hylla nära skruvar och andra liknande tingestar låg nystan med 100 meter hampasnöre.
Jag provstickade med nr 3½ men det visade sig att det vred sig katastrofalt.
Jag är förvånad över att det blir såpass lent. Nej, det är inte ull på långa vägar, men väldigt trevligt ändå.
Det kommer att ta tid det här. Ja. Men jag tror jag behöver några kör-på-stickningar som inte kräver tankemöda. Den här kommer att kräva det för att få handtagen lika långa och lite annat uppe vid kanten, men när det väl är dags för att rejsa mot botten då blir det en hel del otänkstickning och det behövs sånt också.
↧
Äsch,
jag hade ju tänkt att göra den där uppläggningen som de börjar tala om vid 4:50.
Men istället gjorde jag den här.
Det blev vähäldigt stretchigt så för att inte raggsockarna ska ramla av makens fötter så småningom så gick jag efter ett tag över till att sticka 2x2-resår.
I vanliga fall brukar jag sticka sockor med nr 4. Men den stickan hade sprungit och gömt sig. Därför testade jag med 4½. (På banderollen rekommenderas nr 5.) Men si det blev alldeles för sladdrigt. Så de här stickar jag med 3½. Det blir bra. Det är inte det vanliga Järbos raggigarn utan Svarta Fårets raggsocksgarn. Jag anar att det är en gnutta tunnare.
Jag börjar ana att 1x1-resår är mer töjbar än 2x2. Senaste sockorna som jag stickade till mig själv (ännu oredovisade) har 1x1-resår och de känns nästan fånigt töjbara. Men nåja. Nu vet jag det. Och om någon behöver detta tips så finns det nu på internet. Tralala.
För övrigt är jag nu på tredje nystanet av hampasnöret och kassen är 2½ dm djup. Man blir väldigt len om händerna av att sticka med hampa, men man blir väldigt dammig på magen ...
Men istället gjorde jag den här.
Det blev vähäldigt stretchigt så för att inte raggsockarna ska ramla av makens fötter så småningom så gick jag efter ett tag över till att sticka 2x2-resår.
I vanliga fall brukar jag sticka sockor med nr 4. Men den stickan hade sprungit och gömt sig. Därför testade jag med 4½. (På banderollen rekommenderas nr 5.) Men si det blev alldeles för sladdrigt. Så de här stickar jag med 3½. Det blir bra. Det är inte det vanliga Järbos raggigarn utan Svarta Fårets raggsocksgarn. Jag anar att det är en gnutta tunnare.
Jag börjar ana att 1x1-resår är mer töjbar än 2x2. Senaste sockorna som jag stickade till mig själv (ännu oredovisade) har 1x1-resår och de känns nästan fånigt töjbara. Men nåja. Nu vet jag det. Och om någon behöver detta tips så finns det nu på internet. Tralala.
För övrigt är jag nu på tredje nystanet av hampasnöret och kassen är 2½ dm djup. Man blir väldigt len om händerna av att sticka med hampa, men man blir väldigt dammig på magen ...
↧
↧
mycket irriterande
De där strumporna jag lade upp för i förra inlägget är inte helt överens med stickerska och fötter.
Jag bestämde mig för en tumhäl (afterthought heel som det heter på utrikiska). Alltså: först sticka foten och sen hälen.
Fast ... man behöver ju en häl för att veta hur foten ska arta sig, när man ska minska för tårna och sånt. (Man kan t ex upptäcka att foten ska vara stickad med tio maskor färre på varvet.)
Så därför stickar man en häl.
Men eftersom båda ändarna på nystanet sitter fast i strumpstickningen (då jag gör två sockor samtidigt, magic loop) så tog jag fram ett annat garn och gjorde en häl med. Man måste ju inte sticka två hälar just då, man kan ju nöja sig med att mäta på en fot.
Den hälen blev lite för lång, det var som att det stack ut en liten tunga där jag sytt ihop maskorna på slutet, på "toppen" av hälen.
Så när jag hade stickat klart sockorna så skulle jag korrigera det. Fast då satt ju inga strumpor fast i nystanet, och det hade nog varit snyggare med samma garn i hälen ...
Så jag började sticka hälar i strumpgarnet.
Men ve och fasa, det såg ju inte klokt ut! Jo, färgmässigt, men så strumporna satt!
Just nu minns jag inte vilken åtgärd som först syntes klokast att göra, men det går i alla fall inte att minska på vartannat varv med det här garnet som jag gjorde i raggigarnet (första hälen). Och dessutom var foten för kort!
Nåja. Tålamod säger de att jag är utrustad med så repa upp repa upp och stickeli stickeli stick.
Igår kväll skulle jag då sy ihop hälarna. Och upptäcker att det är 13 maskor på ena hälhalvan och 16 på den andra ... på den ena hälen.
GAH!
Jag bestämde mig för en tumhäl (afterthought heel som det heter på utrikiska). Alltså: först sticka foten och sen hälen.
Fast ... man behöver ju en häl för att veta hur foten ska arta sig, när man ska minska för tårna och sånt. (Man kan t ex upptäcka att foten ska vara stickad med tio maskor färre på varvet.)
Så därför stickar man en häl.
Men eftersom båda ändarna på nystanet sitter fast i strumpstickningen (då jag gör två sockor samtidigt, magic loop) så tog jag fram ett annat garn och gjorde en häl med. Man måste ju inte sticka två hälar just då, man kan ju nöja sig med att mäta på en fot.
Den hälen blev lite för lång, det var som att det stack ut en liten tunga där jag sytt ihop maskorna på slutet, på "toppen" av hälen.
Så när jag hade stickat klart sockorna så skulle jag korrigera det. Fast då satt ju inga strumpor fast i nystanet, och det hade nog varit snyggare med samma garn i hälen ...
Så jag började sticka hälar i strumpgarnet.
Men ve och fasa, det såg ju inte klokt ut! Jo, färgmässigt, men så strumporna satt!
Just nu minns jag inte vilken åtgärd som först syntes klokast att göra, men det går i alla fall inte att minska på vartannat varv med det här garnet som jag gjorde i raggigarnet (första hälen). Och dessutom var foten för kort!
Nåja. Tålamod säger de att jag är utrustad med så repa upp repa upp och stickeli stickeli stick.
Igår kväll skulle jag då sy ihop hälarna. Och upptäcker att det är 13 maskor på ena hälhalvan och 16 på den andra ... på den ena hälen.
GAH!
↧
påskpyssel
Vanligt påskpyssel brukar innefatta påskkärringar och kycklingar, en och annan tupp och så dekorerade ägg.
Men hallå, det där själva påskandet då? Gud och Jesus och grejer?
Nu ska det påskpysslas med konfirmander och jag inser att det här är inte lätt.
Men så pratade jag med en som pratade om gula garnbollar som blir kycklingar.
Och då tänkte jag "Jippi! Man kan använda garn!" och fortsatte att tänka i de gängse fjäderfägängorna ... men blev lite fundersam ... höns har inte ull/päls. De har fjädrar ...
Innan jag kom på att det här med lamm är ganska påskigt och "kyrkiskt" och insåg att naturligtvis ska vi pyssla lamm! Göra lamm som vi kan hänga upp i fastlagsris.
Nå, hur gör man lamm?
Nålfiltning/nåltovning, föreslog någon. Fiffigt! Men hur gör man? En tur ut på youtube gjorde att jag tänkte att det där kanske vi kan greja. Men jag vet inte om det finns nålar att tillgå. Jag har inga i alla fall. Så jag tog en vanlig stoppnål som under årens lopp blivit misshandlad med en tång och därför inte är riktigt slät. Men det dög inte. Så, i väntan på att eventuellt få besked om att det kryllar av tovnålar på pysselavdelningen i församlingen (hoppas kan man ju) så tänker jag vidare och funderar ut något annat pyssel.
Det ska vara något som är lite pyssligt, kan bli någorlunda trevligt även om man har en tumme centralt placerad, inte ta hela träffens tid i anspråk, men ändå inte något som är "tjoff tjoff färdigt".
Någon nämnde piprensare och det är ju ett himla trevligt material ... även om jag varken har såna hemma eller någon större vana vid att hantera sådana.
Jag gjorde som mamsell Warg och tog vad jag hava kunde.
![]()
Sen funderade jag på vad som händer om man lindar den där stommen med ull ...
![]()
Sen tänkte jag i andra banor ...
Tänk om det skulle gå att få in lite spinnande i det hela!
Så en väldigt svintolik ull kardades och spanns på turkisk slända. Det var fel kombination. Ullen var för styv och sländan för lätt. Men kanske det är en kombination som fungerar för ovana. Den får följa med i alla fall, tillsammans med min tunga slända. Den borde fungera bättre. Kanske spinnpinnen kan fungera också. Den hanterar man ju väldigt påtagligt och borde inte råka ut för så mycket tillbakasväng.
Det entrådiga garnet som mycket gärna får vara ojämnt spunnet och ha övertvist dras sen genom en mall av ett får.
![]()
Mallen har jag klippt ur en bit kartong. Hålen har jag först markerat med stoppnålen innan jag perforerade ordentligt. Tidningen är för att få stöd utan att förstöra bord och nål.
![]()
Öglor av garnet dras igenom med en tunn virknål.
![]()
Och det gäller att lämna en liknande ögla på baksidan.
Delar med övertvist blir det lite krull av.
![]()
Mina erfarenheter säger att det är inte fel att ha många täta hål. Men förstås inte så tätt mellan att stommen försvagas och mellanväggarna mellan hålen brister.
Försök gärna ta tag i garnet med virknålen en god tum ifrån stommen och försök dra rätt ände genom hålet, alltså hellre försöka få den sidan i öglan som kommer från nystanet att komma över till framsidan än den sidan som är själva öglan på baksidan.
Ändarna på garnet pular man in lite diskret så att det ser ulligt ut.
Kanske att man ska göra något för att skyla "ryggraden" på stommen, så att lammet är ulligt inte bara på två sidor utan även längs ryggprofilen. Eller bara vara mer våghalsig med att sätta hål nära kanten.
Måla dit ett öga eller två.
Och så försök hitta i vilket hål man behöver sätta en sytråd igenom för att få jämvikt när man hänger upp lammet i riset.
Jamen det här blir trevligt!
Men hallå, det där själva påskandet då? Gud och Jesus och grejer?
Nu ska det påskpysslas med konfirmander och jag inser att det här är inte lätt.
Men så pratade jag med en som pratade om gula garnbollar som blir kycklingar.
Och då tänkte jag "Jippi! Man kan använda garn!" och fortsatte att tänka i de gängse fjäderfägängorna ... men blev lite fundersam ... höns har inte ull/päls. De har fjädrar ...
Innan jag kom på att det här med lamm är ganska påskigt och "kyrkiskt" och insåg att naturligtvis ska vi pyssla lamm! Göra lamm som vi kan hänga upp i fastlagsris.
Nå, hur gör man lamm?
Nålfiltning/nåltovning, föreslog någon. Fiffigt! Men hur gör man? En tur ut på youtube gjorde att jag tänkte att det där kanske vi kan greja. Men jag vet inte om det finns nålar att tillgå. Jag har inga i alla fall. Så jag tog en vanlig stoppnål som under årens lopp blivit misshandlad med en tång och därför inte är riktigt slät. Men det dög inte. Så, i väntan på att eventuellt få besked om att det kryllar av tovnålar på pysselavdelningen i församlingen (hoppas kan man ju) så tänker jag vidare och funderar ut något annat pyssel.
Det ska vara något som är lite pyssligt, kan bli någorlunda trevligt även om man har en tumme centralt placerad, inte ta hela träffens tid i anspråk, men ändå inte något som är "tjoff tjoff färdigt".
Någon nämnde piprensare och det är ju ett himla trevligt material ... även om jag varken har såna hemma eller någon större vana vid att hantera sådana.
Jag gjorde som mamsell Warg och tog vad jag hava kunde.
Tänk om det skulle gå att få in lite spinnande i det hela!
Så en väldigt svintolik ull kardades och spanns på turkisk slända. Det var fel kombination. Ullen var för styv och sländan för lätt. Men kanske det är en kombination som fungerar för ovana. Den får följa med i alla fall, tillsammans med min tunga slända. Den borde fungera bättre. Kanske spinnpinnen kan fungera också. Den hanterar man ju väldigt påtagligt och borde inte råka ut för så mycket tillbakasväng.
Det entrådiga garnet som mycket gärna får vara ojämnt spunnet och ha övertvist dras sen genom en mall av ett får.
Delar med övertvist blir det lite krull av.
Mina erfarenheter säger att det är inte fel att ha många täta hål. Men förstås inte så tätt mellan att stommen försvagas och mellanväggarna mellan hålen brister.
Försök gärna ta tag i garnet med virknålen en god tum ifrån stommen och försök dra rätt ände genom hålet, alltså hellre försöka få den sidan i öglan som kommer från nystanet att komma över till framsidan än den sidan som är själva öglan på baksidan.
Ändarna på garnet pular man in lite diskret så att det ser ulligt ut.
Kanske att man ska göra något för att skyla "ryggraden" på stommen, så att lammet är ulligt inte bara på två sidor utan även längs ryggprofilen. Eller bara vara mer våghalsig med att sätta hål nära kanten.
Måla dit ett öga eller två.
Och så försök hitta i vilket hål man behöver sätta en sytråd igenom för att få jämvikt när man hänger upp lammet i riset.
Jamen det här blir trevligt!
↧
mellanraggi
Jag gillar också idén mellanraggi. Sockstickningstrenden är stor i stickvärlden har jag förstått och varför inte gynna ett mer lokalt företag än tyska och amerikanska? Mellanraggisockar kan man ha istället för köpesockar och när vintern är så mild som den som snart är slut så behöver man inte ha mer än såna, istället för tunna köpe plus raggsockar.
MEN, jag gillar inte att rapporterna inte är lika i nystanen.
Och när det gula kom på skaftet till höger började jag tro att jag återigen fått två nystan som var nystade åt olika håll. Så där satt jag och stickade och var arg lite grand i förväg för säkerhets skull. (Om det nu var så som jag misstänkte alltså.)
Ska man repa upp och göra om och vilken av sockorna då?
Sen när jag kom ner på sulan så började jag fundera på om det här mönsterstickade egentligen är speciellt snyggt i det här garnet. För det såg så snyggt ut med det här garnet i slätstickning.
Nåja, jag sammanstrålade med den tilltänkta sockbäraren (i varje fall tänkte jag på henne när jag såg garnet, men det kan ha varit mig själv jag tänkte på när jag började på den här stickningen) och hon gillade strukturmönstret så då fortsatte jag.
Men så kom jag hit!
Så jag lindade upp kvarvarande nystan runt en möbel och letade efter ett ungefärligt samma ställe i nästa rapport och återupptog stickandet där.
Under min frustration om färgrapporterna i den här stickningen har det kliat i fingrarna på mig om att tänka spinnare. Spinnvänner som spinner från färgade topsband brukar ibland riva isär topsband för att slippa såna färger de inte vill ha eller få dem i en annan ordning. Med erfarenheten av mina omgjorda garner (4-trådiga raggigarner splittras och tvinnas om till 3-trådiga) så känns det inte helt främmande. Om det inte vore för att nu pratar vi 6-trådigt garn ...
"Vad är det för sockbeskrivning då?!" hör jag nu hojtas från längre bak i publiken. Jo, det är Rick ur den där boken jag köpte förra året. Det visade sig att Rick, som är det mönster som jag spanade in och är anledningen till att jag köpte boken, stickas med garn som är lika långt per vikt som mellanraggi. Tocken tur.
↧
Article 12
Och så inser jag att de gröna sockorna som jag stickade till maken, de som trilskades både lite här och var, är färdiga men inte omnämnda på bloggen som så.
↧
↧
Present
I efterhand kan jag nog tänka att jag skulle kunna ha nöjt mig med entrådigt garn, att den inte blivit så tung då. Den blev inte våldsamt lång, men ligger snyggt över axlar och kan dras upp över hakan.
↧
Påskdag
Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.
↧
strumpredovisning!
Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.
![]()
![]()
"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.
![]()
![]()
![]()
![]()
Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.
Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.
Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.
↧
Hurra! Hurra!
Garnet är Regnbågsgarn. Jag blev varse att det görs inte mer sånt garn. Ja, folk får gå i pension, det är bra. Men det är tråkigt att det här trevliga garnet med spännande färgningar nu inte görs längre, att det inte finns någon som tar över.
Den röda mössan är stickad på stickor 2, den blå på 2½ som "man ska" enligt receptet. Men när jag provade med 2½-or så kom de gula fälten mer rakt över varandra, ungefär så som man kan se att det blir ett rosa streck på diagonalen på den blå. Jag tyckte inte det blev bra på den röda, och eftersom den flickan startade lite tidigare i livet än vad som var tänkt så gör det nog inte så mycket att hennes mössa är 1-2 cm mindre vid.
Den blå mössan påminner om norrsken i sin färgsättning så där stör det inte att färgerna sjokar ihop sig lite.
Jag tycker det är så spännande att bara en sån liten förändring som ett halvt nummer på stickorna kan göra skillnad i hur färgerna lägger sig
↧
↧
grytlappar
För några veckor sen blev jag helt plötsligt utan stickning där jag var! Vilken tur att Coop Forum har en rätt bra garnhylla (Järbo soft cotton) även på denna ort och jag hade en virknål i necessären.
Jo, för somliga grytlappar är nu så grisiga att det vore trevligt att ersätta dem. Men köpe i tyg är väldigt stela och trista, därför(?) tänkte jag nu göra egna.
Som vanligt så hinner jag glömma bort hur man våffelvirkar, men duröret tillhandahåller instruktionsfilmer så problemet finns nästan inte.
![]()
Men ett litet problem är att få dem lika stora ... Längst ner är den första grytlappen som nästan inte fick någon hank för att garnet tog slut. Uppe till höger var nästa försök: konstiga kanter.
Den uppe till vänster blev så fin att jag bestämde mig för att ge bort den.
![]()
Men skulle jag våga mig på att virka en till efter det här äventyret? Nej, det fick bli en dominostickad som blev partner till den. Jag använde stickor 2½. Inte så knepigt som man skulle kunna tro (tunna stickor och tjockt garn) och lappen blev tät och fin. Dess hank är i-cord-stickad.
Egentligen hade jag tänkt försöka utröna hur den här grytlappen är gjord, men jag har inte haft någon framgång. Nån som vet?
![]()
Jo, för somliga grytlappar är nu så grisiga att det vore trevligt att ersätta dem. Men köpe i tyg är väldigt stela och trista, därför(?) tänkte jag nu göra egna.
Som vanligt så hinner jag glömma bort hur man våffelvirkar, men duröret tillhandahåller instruktionsfilmer så problemet finns nästan inte.
Den uppe till vänster blev så fin att jag bestämde mig för att ge bort den.
Egentligen hade jag tänkt försöka utröna hur den här grytlappen är gjord, men jag har inte haft någon framgång. Nån som vet?
↧
För övrigt ...
... har jag blockat kittywake och det visade sig att det fattades ca 1 dm ärmkullekant för att fylla ärmhålet. Så nu stickar jag om ärmkullen.
I min knappburk har jag hittat några ljusbruna plastknappar som kanske skämmer koftan med sitt material, men de är 1) lagom stora, 2) tillräckligt många, 3) rätt snygga i färg mot koftan.
Och så har jag plockat fram bomullstoppen som så plötsligt blev tvungen att bli till förra året för att den lila lintoppen fällde så förbaskat med färg när den tvättades. Snart är jag klar med kroppen (och när jag skrev det så kom jag att tänka på att jag bara mäter ärmhålet - inte när det är dags att göra urringningen ...)
Lite stora projekt att släpa på, men det får jag ta. Nån måtta på sockstickandet får det ju vara.
(Däremot finns det anledning att gå igenom somliga hemstickade tunnare sockor fram på stortån. Någon eller någon annan har en skarp stortånagel som sliter hårt.)
I min knappburk har jag hittat några ljusbruna plastknappar som kanske skämmer koftan med sitt material, men de är 1) lagom stora, 2) tillräckligt många, 3) rätt snygga i färg mot koftan.
Och så har jag plockat fram bomullstoppen som så plötsligt blev tvungen att bli till förra året för att den lila lintoppen fällde så förbaskat med färg när den tvättades. Snart är jag klar med kroppen (och när jag skrev det så kom jag att tänka på att jag bara mäter ärmhålet - inte när det är dags att göra urringningen ...)
Lite stora projekt att släpa på, men det får jag ta. Nån måtta på sockstickandet får det ju vara.
(Däremot finns det anledning att gå igenom somliga hemstickade tunnare sockor fram på stortån. Någon eller någon annan har en skarp stortånagel som sliter hårt.)
↧
Framsteg ...
eller nåt.
Kittiwake ligger och väntar på att få knapparna isydda.
Bomullstoppen har hel kropp. Den hade nästan färdiga ärmar också. Men så sydde jag i den ena lite provisoriskt och hela toppen gled över på den sidan kroppen. Viftade jag lite med ärmen så stretade det väldigt i kroppen.
Hur det skulle bli med två ärmar blev en mardröm för mitt inre.
Så nu har den mycket mindre ärmar, men de är 15 maskor vidare. Förhoppningsvis är problemet därmed avhjälpt.
Så snart(?) har jag ingen stickning!
I många år har jag haft en idé att jag skulle sticka spetssjalar på somrarna.
Jag köpte en gång ett gult garn på kon för den sakens skull. Men så var det det där med "den ultimata spetssjalen". Vilken ska jag sticka?
Sedan dess har det dykt upp mängder av spetskoftor som flickorna stickar. (Ja, ibland förstår jag att jag är tant när jag läser alla stickbloggar av söta flickor.) Men de stickar så korta koftor. Jag brukar inte ha nån vid kjol som sen tar vid så jag tänker att koftor är längre. Och då är jag inte säker på att den där konens garn räcker. Och börja på nåt som sen blir abrupt avbrutet för att garnet tog slut känns som att jag borde ha hunnit växa ifrån. Så då är det bättre att inte börja. Fegt.
(Antagligen går det alldeles utmärkt att vinda upp garnet på knäpphärveln och därmed få veta hur mycket det är och då få en uppfattning om det räcker. Men det har jag inte orkat än.)
Så det gula granna garnet ligger där det ligger.
Ett fått marinblått också. Det är också ett spetsgarn och ska man sticka med så mörkt garn är det verkligen högsäsong att sticka! Tantögon måste ha sommarljus till mörk spetsstickning.
Det fattas lite grått gotlandsullsgarn tror jag. För jag tror ju att jag ska sticka en kofta uppifrån i mitt hemspunna hemfärgade kombinerat med grått. Å andra sidan har jag ju tänkt hemfärgade överst, så det går ju att spinna ifatt. Eller hade jag tänkt nåt mönstrat upptill?
Nej, det har jag inte tänkt klart på, det är tydligt ...
Men så var det det där med Projektet. Fortfarande är inte all ull tvättad. Och en del av den tvättade är fortfarande lite gul. Frågan är om det går att få bort eller jag måste köpa mer? I så fall köper jag färdigtvättad den här gången.
Jag undrar vad jag egentligen vill. Nästa vecka börjar min semester. Kanske jag kan använda hela huvudet till att fundera på det då.
Det konstiga är att de här stickbloggflickorna inspirerar mig till att vilja sy också. Det kanske blir nåt sånt?
Kittiwake ligger och väntar på att få knapparna isydda.
Bomullstoppen har hel kropp. Den hade nästan färdiga ärmar också. Men så sydde jag i den ena lite provisoriskt och hela toppen gled över på den sidan kroppen. Viftade jag lite med ärmen så stretade det väldigt i kroppen.
Hur det skulle bli med två ärmar blev en mardröm för mitt inre.
Så nu har den mycket mindre ärmar, men de är 15 maskor vidare. Förhoppningsvis är problemet därmed avhjälpt.
Så snart(?) har jag ingen stickning!
I många år har jag haft en idé att jag skulle sticka spetssjalar på somrarna.
Jag köpte en gång ett gult garn på kon för den sakens skull. Men så var det det där med "den ultimata spetssjalen". Vilken ska jag sticka?
Sedan dess har det dykt upp mängder av spetskoftor som flickorna stickar. (Ja, ibland förstår jag att jag är tant när jag läser alla stickbloggar av söta flickor.) Men de stickar så korta koftor. Jag brukar inte ha nån vid kjol som sen tar vid så jag tänker att koftor är längre. Och då är jag inte säker på att den där konens garn räcker. Och börja på nåt som sen blir abrupt avbrutet för att garnet tog slut känns som att jag borde ha hunnit växa ifrån. Så då är det bättre att inte börja. Fegt.
(Antagligen går det alldeles utmärkt att vinda upp garnet på knäpphärveln och därmed få veta hur mycket det är och då få en uppfattning om det räcker. Men det har jag inte orkat än.)
Så det gula granna garnet ligger där det ligger.
Ett fått marinblått också. Det är också ett spetsgarn och ska man sticka med så mörkt garn är det verkligen högsäsong att sticka! Tantögon måste ha sommarljus till mörk spetsstickning.
Det fattas lite grått gotlandsullsgarn tror jag. För jag tror ju att jag ska sticka en kofta uppifrån i mitt hemspunna hemfärgade kombinerat med grått. Å andra sidan har jag ju tänkt hemfärgade överst, så det går ju att spinna ifatt. Eller hade jag tänkt nåt mönstrat upptill?
Nej, det har jag inte tänkt klart på, det är tydligt ...
Men så var det det där med Projektet. Fortfarande är inte all ull tvättad. Och en del av den tvättade är fortfarande lite gul. Frågan är om det går att få bort eller jag måste köpa mer? I så fall köper jag färdigtvättad den här gången.
Jag undrar vad jag egentligen vill. Nästa vecka börjar min semester. Kanske jag kan använda hela huvudet till att fundera på det då.
Det konstiga är att de här stickbloggflickorna inspirerar mig till att vilja sy också. Det kanske blir nåt sånt?
↧